Just en snygg promend!

Idag tillbringades dagen på klubben, vi hade KM och jag var med och tävlade med båda hundarna. Angelica körde agilityklassen med Ebba och jag körde 2 hoppklasser , en med Ebba och en med Mika. Resultaten blev inte så jätte bra, men hundarna skötte sig tyckte jag. Mika diskade sig pga fel tunnelingång och så missade hon en slalomport, Ebba gick felfritt men lite långsamt, (inte likt henne, men hon börjar ju blite äldre nu och vi har inte tränat på länge så hennes kondition är kanske inte på topp.) Funderade när jag stod där och tittade på alla mina klubbkompisar att alla våra gamla" hundar som varit med sedan jag och Ebba började är nu allihop mellan 8 och 11 år...alla är de gråa om nosen och de flesta ägare har "nya" stjärnor som är på G. Det var nästan så jag blev lite tårögd och rörd när jag tittade på dem. Ebba, Kazola, Julia, Lady, Lucas, Bille ja, de alla har varit med länge och varit såna duktiga duktiga agilityhundar och man ser liksom på dem att de vet vad detta handlar om, de är på, kämpar efter sin förmåga och ställer upp för sina ägare, precis som de alltid har gjort. Gulliga dem...

Så till kvällen....Jag skulle gå ut med Ebba och Mika, gick ner här för backen plötsligt hör jag ur mörkret "ÄR DET DÄR EN KATT ELLER NÅTT???!" Jag hoppade till, hundarna hoppade till och där kom en onyckter gubbe coh cyklade ifatt oss. Ebba tog ton coh började gapa, Mika stämde in. Gubben tjattrade (jag hörde inget pga av hundarnas stämmor) Till slut sa jag till hundarna att NU räcker det! Då får jag en komentar "Får jag inte cykla här eller?" - Jo, men jag sa till hundarna att nu räcker det. Gubben cylkade iväg.. och vi fortsatte. Mika var lite hispig.
Sen stod vi lugnt och nosade i gräset. Då kom ett par med en liten hund som skällde ut oss, mina hundar tittade frågande på den...Vi gick vidare.
Plötsligt spänner Mika upp sina vippande öron och stirrar ut på gräset coh DÄR, där går en man med en orange lurvig katt i koppel. Mika får ett utbrott skäller och ylar, med svansen mellan benen hoppar hon frammåt och bakåt (hon är rädd för katter) Ebba stämde in och skällde lite hon också. Jag släpade med mig hundarn som var helt hispiga coh folk som var ute stirrade som om jag hade monster i kopplena. Lagom när hundarna hade lugnat sig, eller iaf blivit tysta. Kommer en onykter man till cyklandes och skrike, VISST ÄR DET VÄL SARA???, hundarna började återigen härja så jag knappt hörde vad han sa. När vi kom in under ljuset från en lampa såg han iaf att jag inte var sara. Han mumla nått om att hundarna inte skulle vara rädda. De stannade upp och nosade. Och vad händer tror ni? Jo gubben tappar sin cykel så den nästan ramlar på Ebba, som börjar gapa igen, Mika stämmer in coh blir hispig och skäller. Jag gick en bit bort och satte ner hundarna och försökte få dem lite lugna, men då minsann DÅ, börjar gubben lysa på Ebba med en ficklampa och gapa "ÄR DU RÄDD FÖR DEN HÄR". Vi gick därifrån... resten av promenaden var som tur var lugn. Det finns så mkt skumt folk. Mika är lite mörkrädd,,, vi är s lika jag och mina hundar =) haha,..

God natt!